En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick
längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.
Han märkte att vid varje period i livet fanns spår
i sanden av två par fötter; det ena spåret var hans,
det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde, såg han
tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger
under sin levnads vandring fanns det bara ett par fotspår.
Han märkte också att detta inträffade under hans mest
ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade
Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde
mig för att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig
utan gå vid min sida hela vägen.
Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i
mitt liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest.”
HERREN svarade: ” Mitt kära barn, jag älskar dig
och skulle aldrig lämna dig under tider av
prövningar och lidande. När du såg
bara ett par fotspår – då bar jag dig.”
~ Författaren okänd ~